Varför hugger du?
Brott med knivar har ofta ingen tydlig orsak. Studier undersöker dock bakgrunden. Foto: Lacie Slezak / unsplash
En utvärdering av 21 studier i Storbritannien visar för första gången varför knivattacker uppstår. Och vad som verkligen skulle kunna hjälpa.
Det är inte bara i Tyskland som man med oro ser på de ökande siffrorna när det gäller våldsbrott i samband med knivar. Även i Storbritannien har man i åratal sökt efter en lösning på detta problem. Där nådde antalet knivhuggningar begångna av personer under 18 år en ny toppnivå med över 4.500 registrerade brott år 2018. Och även om ökningen delvis kan tillskrivas bättre polisarbete vid registrering av sådana brott, förblir en stor del av kriminaliteten oupptäckt. Det så kallade mörkertalet lär ligga mångdubbelt högre än den officiella statistiken.
___STEADY_PAYWALL___
Investeringar i motåtgärder leder inte till minskad brottslighet
Men regeringen agerar: 2021 tillhandahöll inrikesministeriet över 130 miljoner pund (ca 152 miljoner euro) för att bekämpa knivbrott och våldsbrott. Dessa medel stödde olika polisstrategier, inklusive förstärkta patruller, vapenkontroller, genomsökningar samt program för tidig intervention. Till exempel skulle unga människor i kritiska ögonblick, som till exempel vid omhändertagande av polisen, bättre nås för att avskräcka dem från framtida brott. Åtgärderna kompletteras av redan befintliga interventionsprogram som genomförs av ungdomsdomstolen efter en fällande dom.
Det har dock blivit tydligt att resultaten, trots de omfattande investeringarna i tid, personal och pengar för att bekämpa knivvåld, inte visar på någon varaktig minskning av antalet brott. Det beror bland annat på bristfällig data för åtgärder och program mot knivvåld, vilket gör det svårt att dra slutsatser om vad som faktiskt bidrar till att minska just dessa brott. Nu har British Psychological Society (BPS) ägnat en utvärdering åt problemet, där 21 studier om gärningsmannaprofiler och insatsstrategier granskats för att samla insikter om knivbeväpnade förövare och effektiva åtgärder.
Tidigare belastningar från negativa barndomsupplevelser spelar en stor roll
Studierna omfattar 15 arbeten om gärningsmannaprofiler och 6 studier om möjliga interventionsstrategier. Resultaten av utvärderingen visar att brott med knivar framför allt är kopplade till psykiska problem, illegalt drogmissbruk och tidigare våldserfarenheter som gärningsman, offer eller vittne. Kvinnliga gärningsmän skulle dessutom vara mer benägna att begå brott i hemmiljöer, medan män snarare skulle göra det i offentliga miljöer.
Analysen skiljer också mellan gärningsmän som är kopplade till gäng och de som inte har några kopplingar till sådana organisationer. Gängrelaterade knivhuggningar innebär därmed "instrumentell aggression" som ett medel för ett syfte, till exempel för att skydda "territoriet" för illegal narkotikaförsäljning. Icke-gängrelaterade knivhuggningar involverar däremot framför allt unga människor som är förbelastade av negativa barndomsupplevelser, så kallade Adverse Childhood Experiences (ACEs).
Även en bristande förebildsfunktion hos fadern ska bearbetas
Enligt utvärderingen kan bättre tillgång till stöd gällande boende, utbildning och sysselsättning vara en effektiv åtgärd för att minska antalet personer som bär vapen. Det föreslås att finansiera mentorprogram och ungdomsgårdar, som framför allt ska hjälpa barn och ungdomar som saknat en manlig förebild under uppväxten på grund av en frånvarande fadersgestalt. Den bristande rollen inom barnuppfostran ska bearbetas där. Samtidigt ska föräldrar få bättre information och vägledning om internets inflytande och de risker som våldsamma medier och våldsamma sociala nätverk kan utgöra.
Det rekommenderas även att flytta fokus från brottsrelaterad fostran och avskräckning till att erbjuda praktiskt stöd till utsatta ungdomar inom områden som boende, sysselsättning, utbildning, psykisk hälsa, konflikthantering och social förmåga i umgänget med vuxna, jämnåriga och familjen. Fokus ligger särskilt på ungdomar som vuxit upp i så kallade utsatta områden, där konfliktrisken är förhöjd. Lokala myndigheter måste dessutom ta ansvar för alla ungdomar som inte går i skolan, eftersom de är mest utsatta. Detta inkluderar ungdomar som tillfälligt eller permanent är avstängda från skolan, ungdomar som inte är avstängda men som inte får delta i undervisningen, samt hemundervisade ungdomar.
BPS utvecklar fem riktade åtgärder
Men alla dessa rekommendationer är inte mer än teori utan en utarbetad implementeringsplan. Därför har British Psychological Society utformat en handlingsplan, som sammanfattas i fem punkter:
- Tillhandahållande av skräddarsytt stöd gällande boende, utbildning, träning och sysselsättning för unga människor i utsatta stadsdelar (undersökningar har visat att detta leder till en 50-procentig minskning av antalet unga människor som bär kniv).
- Stödja unga människor i att hitta en känsla av tillhörighet genom säkra emotionella band i en familjär miljö.
- Långsiktig finansiering av ungdomsklubbar och ungdomsinterventioner – inklusive mentorskap.
- Identifiering och samarbete med ungdomar som är exkluderade från utbildning och/eller inte deltar i undervisningen.
- Intensifierad diskussion om tillgången på "jaktknivar" och effekterna av våldsam underhållning i (sociala) medier, för att identifiera deras bidrag till unga människors antisociala och våldsamma beteende.
Terapi och interventioner kan bidra till att lösa problemet
Samtidigt betonas att det, trots utvärderingen av studierna och den aktuella datan, inte finns någon tydlig, evidensbaserad ram för riktlinjer och praxis, från vilken effektiva åtgärder för att bekämpa knivbrott skulle kunna härledas. Undersökningarna skulle dock tydligt tyda på att riktade åtgärder, särskilt för utsatta grupper som gängmedlemmar och tidigare dömda ungdomar, kan vara en effektiv metod för att minska antalet brott med knivar i framtiden.
Särskilt sociala problem, bristen på positiva förebilder, ungdomsklubbar och yrkesutbildningar måste åtgärdas. För icke-gängmedlemmar är det viktigt att fokusera på traumafokuserad terapi och psykologiska interventioner. Två tredjedelar av knivöverfallsmännen har psykiska problem, varför det är viktigt att investera mer i psykologiska tjänster för ungdomar.
Vad lär vi oss då av denna utvärdering? Naturligtvis utgör British Psychological Society-publikationen ingen steg-för-steg-guide för att omedelbart kunna lösa problematiken kring knivvåld i Storbritannien. Det är däremot betydligt viktigare att man nu i högre grad fokuserar på de faktorer som leder till dessa dåd. Det möjliggör för lokalsamhällen att härleda begripliga och faktiskt effektiva åtgärder för alla medborgare, baserade på mycket mer än bara en enskild statistik. Ett steg som vi här hemma kanske borde ta efter.
